ourfighter.blogg.se

Den 4 september föddes min lilla prins Harry världens sötaste lilla pojke men redan under graviditet hade jag en oro att inte allt var som det skulle och när han föddes försvann inte den oron alla sa till mej att allt var bra och jag försökte lyssna och ta åt mej men något var fel.

Han åt jätte dåligt va blek och blå aktig runt mun och ögon bvc kom hem till oss den 9 september för ett hembesök han hade fortfarande inte vänt i vikt då och låg under sin födelsevikt.

hade besök på bvc igen den 16 september berätta då att något va fel men viste inte vad och hon sa hon kände som mej och misstänkte det var nåt med hjärtat så hon ringde ystad för att fixa så vi fick han kollad där och vi fick en tid samma dag i ystad. i ysatd upptäkte dom ett blåsljud på hans hjärta och bokade ett ekg och ett återbesök på torsdagen för att ha koll om han hade börjart gå upp i vikt vilket han inte hade än.

 

Torsdagen den 19 september tar dom ett urinprov på han för han fortfarande inte gått upp i vikt och bokar in ett u-ljud på hjärtat i kristanstad vi åker hem igen från sjukhuset till det nya huset vi flyttat till mitt i allt.På kvällen ska vi åka hem till mina föräldrar och hämta lite bokhyllor vi fått men kommer aldrig så lång för när vi står och tankar i skurup lägger harry av helt blir jätte blek och blå aktig paniken där är oförklarlig när man har två barn till i bilen man inte vill skrämma vi kör snabbt in till ystad, min mamma och pappa kommer dit och även emils morbror och hans sambo. När vi väl kommer till ystad är det samma läkare som jobbar som träffat harry innan dom kopplar upp han kollar hans syressättning och temp och skickar hem oss igen vilket är helt sjukt när det gäller ett sånt litet barn.

 

lördagen den 20 september ringer läkaren upp mej som tog urin prov på harry och berättar han har en urinvägsinfektion med en ovanlig bakterie och u-ljud på njurarna ska göras i veckan och han ska börja medecinering direkt.

 

måndagen den 22 september har vi ett u-ljud på hjärtat som visar en omogenhet men läkaren tror det kommer fixa till sej själv 

 

23 september ringer läkaren mej från ystad och frågar hur allt går och jag berättar om det som hände på torsdagen och att han inte äter bra så dom ber oss komma in med han och få han kollad när vi väl kommer in bestämmer dom sej för att u-ljudet av njurarna ska göras idag och även att han ska bli inlagd och sond ska sättas så han kan börja gå upp i vikt vid detta lagat har ja upprepat flera gånger att ja tror han är allergisk mot mjölk, allt på u-ljudet såg bra ut

 

24 september kommer jag in och hälsar på emil och harry på sjukhuset läkaren som la in lova vi skulle få komma hem denna dagen med sond efter som vi har erfarenhet från vår första dotter dom föddes i vecka 29 som hade sond länge, när läkaren kommer hittar hon en möjligfisten vid harrys gump som måste kommit under natten för detta är inget vi lagt märke till, det blev bestämt att ett u-ljud skulle bokas för den möjliga fistlen och vi fick åka hem på permition men måste komma in varje dag och få han vägd och kollad efter som han hade sond,

 

25 september ystad igen vikt kollad

 

26 september u-ljud i lund för den möjliga fistlen som skulle kollas igen efter 3 veckor och kirurgen i lund ville man skulle sätta in antibiotika för de, efter detta åkte vi direkt till ystad för vägning och nämner där vad läkaren i lund sagt om antibiotika men läkaren säger att odligen dom gjorde i onsdadgs måste tas om och innan de sätter han inte in medecin..

 

28 september var det vikt igen i ystad aom var mycket bättre :)

 

Den 3 oktober hade vi åtebesök i ystad och jag berättar han fortfarande kräker mycket och inte behåller så mycket som han borde och nämner för 1000 gången ja tror han e allergisk mot mjölk då lyssnar dom och byter hans mat och det blev stor skillnad den 7 oktober kommer bvc hem till oss för att väga harry och han hade gått upp bra och såg mycket friskare ut :) allt började kännas bra och tryggt igen han va som en bebis skulle va 

 

Den 9 okober hände de som inte fick hända min morfar fick en hjärtattak och fram till den 12 september var allt bara som en dimma då kom det ja inte ville höra min mamma ringde och sa - vill du säga hejdå till morfar får du komma nu allt bara vände till ett stort mörkt moln väl inne på sjukhuset viste jag inte vad jag hade att vänta mej där låg min älskade morfar jag trodde hela tiden nu vaknar han men det gjorde han aldrig vid 12 på natten insåg jag att jag måste åka hem för lilla harry hade fått feber ville inte släppa min älskade morfar men ja vet hade velat ja skulle ta hand om mina barn, 

låg vaken hela natten och tittade i tacket kändes som en timma va flera dagar på morgonen kommer min svärmor och hjälper mej med barnen vid 12 tiden ringer min syster jag ville inte svara ville inte höra de men då kom orden morfar har somnat in nu allt bara rasa kunde inte fatta min älskade morfar hade lämnat mej, emil kommer hem från jobbet för att stötta och harrys feber blir bara högre ringde 1177 som säger till mej att åka in med tanke på allt som hänt innan med han, ringde min kompis som tog wilma och lilly fick åka med oss när vi sitter i bilen ser ja harry blir jätte blek exakt som sist ringer emil mamma och ber henne komma in emil släpper mej på parkeringen utanför akuten och ja fick springa in med han för han va kall och lealös trycker på en akut knapp och vi får snabbt hjälp jag och lilla harry dom kopplar upp han och allt e fel han syressätter inte sej som han ska och har en puls på 210 den ska normalt på ett barn ligga på 145-150 kände paniken som tur va kom emil och min lilla lilly. dom tog in oss i ett akut rum och det kom sköterska efter sköterska sen massa läkare narkos man fatta inget som tur va hade emils mamma kommit och tagit ut lilly då ja hörde inte vad nån sa mer än kan du hjälpa hålla här vi måste sätta en nål i huvet för att kunna ge medecin och vätska sen efter de börja allt plinga det kom fler läkare och röntgen vi fick gå ut från rummet för att alla skulle kunna hjälpa harry tillslut ser ja läkaren komma fram och säga er son måste direkt till lund och ambulans är på väg han har fått en blodförgiftning och ni kan tyvär inte åka med för det måste jag och vi får inte plats annars har aldrig kännt mej så maktlös min lilla bebis alla tankar som gick bara för nån timme sen dog min morfar och nu då vad händer.

ringde min mamma och berätta vilket jag verkligen inte ville behöva göra denna dag hon precis förlorat sin pappa. ambulansen kom och det var bara för oss att köra till lund, emils mamma tog hand om flickorna '

 

väl inne i lund väntar min mamma pappa och syster på oss på biva

och berättar harry har kommit in. jag springer in på avdelningen och frågar var min son är och dom ber mej vänta i väntrummet jag tänkte bara är ni dumma i huvet ja vill träffa mitt barn, men det var bara att låta dom göra sitt jobb vi vänta vänta vänta den tiden är det värsta som hänt mej ja kommer ihåg min tanke jag fråga min pappa vi har ju inte hunnit försökra harry vad händer då hur fan kan man ens tänka så ja trodde verkligen han skulle dö min egen son men jag tror ja förberädde mej på det värsta, efter ett tag kom en läkare som hete teddy som tagit i mot harry han förklara jätte bra för oss att harry hade en blodförgiftning och förmodligen en hjärnhinneinflamation så dom hade börjat behandla redan nu.

han gav även mej och emil beröm för vi hade skött allt så bra och va observanta för hade vi kommit in 1-2 timmar senare hade han inte klarat sej jag och emil fick äntligen komma in till han att se sitt barn med alla slangar nålar och allt som plingar va hemskt men han behövde oss emil frågar var vi skulle sova och läkaren berättar vi fått ett rum bokat på hotelet för harry behövde lugn och ro och just nu kunde vi inte göra nåt jag trodde allt detta var ett skämt hur fan kan det ens gå till så dom tog han i en ambulans och sen får vi inte ens sova hos han utan vi ska va nån annan stans och endå har dom precis berättat dom första 2 nätterna är mest kritsika.. vi satt på avdelnings väntrum länge för jag ville inte lämna tillslut gick jag med på att sova för att kunna orka ringde nog till harrys rum där han hade personal dygnetrunt minst 10 gånger detta är bara början på allt hemskt som hänt lilla harry och kommer fortsätta skriva mer i morgon måste ta en paus för detta är sjukt påfrästande när man tänker tbx på allt som hänt 

 

vår lilla figther Harry 

till månen och tillbaka